Den stora trädgårdsfesten på Sofiero del 2
Jag tittade naturligtvis inte bara på Marias trädgård när jag besökte den stora trädgårdsfesten på Sofiero i helgen.
I år firar Den stora trädgårdsfesten på Sofiero 20 år som ett av de populäraste trädgårdsevenemang i södra Sverige! Med idéträdgårdar, floristutställning, utställare, maknadsgata, levande musik och ett program med talare mm lockar evenemanget långväga trädgårdsälskare. En hel del besökare kommer från vårt grannland Danmark.
Nu skall jag berätta om några av mina andra höjdpunkter från trädgårdsfesten.
Den snygga blandrabatten i John Taylors och Linnea Dicksson trädgård blev snabbt en favorit hos mig, så snygga och läckra färger ihop! Ovanligt också att en sensommarrabatt ger ett så skirt intryck, ofta tycker jag att sensommar blommorna ger ett betydligt robust intryck. Men inte här, hela rabatten andades luft, tankarna gick i det närmaste till vårplantering. Jag blev genast sugen på att ta tag i min förfärliga plantering under björken och där skapa mig min egen blandrabatt.
En annan höjdpunkt var Peter Linders trädgård. Faktiskt så tyckter jag att den trädgården i all sin enkelhet gav mig en känsla av rum och inneslutande som tilltalar mig mycket. I denna trädgården var fokus på växterna och det är inte konstigt eftersom Peter i första hand säljer växter (och gärna ovanliga växter) i sin plantskola. Jag tycker att Peters trädgård är ett bra exempel på att man inte behöver konstra till det. Liksom Maria på Almbackens trädgård så skulle man kunna lyfta in Peters design i sin egen trädgård även om man skulle få jobba lite mer på växtvalet då jag tror att det både skulle vara svårt att få tag på samma, samt kostsamt, att kopiera Petes växtval. Men bänken, gläntan och med tillägget av träd som agerar parasoller, den biten skulle vara ljuvlig i en trädgården.
Varje gång jag ser floristutställningar så blir jag imponerad över hantverket och det tålamod som en florist måste besitta. Den här gången var det tårtor som stod för inspirationen. Verkligen fantastiska skapelser!
Bordet med de olika dukningarna sprang jag nästan förbi, det blir lite för mycket för mig. Pynt är min absoluta svagaste punkt i trädgårdsarbetet. Jag föredrar de stora svepande dragen, när det kommer till pyntet skyndar jag väldigt långsamt. Jag tycker också att det är lätt att dras med i alla andras pynt, jag får lite inspiration här och lite inspiration där och jag tycker att mycket är snyggt, men någonstans på vägen så tappar jag mig sjäv och måste jag stanna upp och undra vilket ”pynt” är egentligen jag?
I växthuset hittade jag en utställning med palettblad. Det är lika bra att komma ut direkt, jag tycker att palettblad är näst intill vidriga. Blandningen av vinrött, brunt och limegrön så tätt tillsammans, det blir för mycket för mig. Jag nästan vände i dörren och var på väg ut när jag såg att det fanns en toalett i växthuset, så jag stannade kvar och styrde mot toaletten. Väl inne kunde jag inte låta bli att ta en liten titt… Kanske inte alla palettblad är lika vidriga… Det fanns en tid när jag tyckte att både Rhododenderon och Dahlias också var vidriga blommor… Vem vet, palettblad kan mycket väl bli en favoritväxt i framtiden. Nu, definitivt inte bättre än uthärdliga.
Hade jag vetat att det skulle finnas så många danska plantskolor som skulle sälja ut finfina plantor till vrakpriser så skulle jag funderat ett slag till på vad jag kunde ha tagit med mig för att bära plantorna jag köpte. När jag väl hade köpt mina 5 perenner i de stora krukorna så vad det inte mycket mer för mig att göra än att säja hejdå till Maria och bege mig hemåt.
Allt som allt hade jag en alldeles underbar dag på Sofiero i högsommarvärmen.
Trevlig onsdag!
/Charlotte
Vilken fin och bra summering av din dag. Och rolig! Pelettblad – jag håller fullständigt med dig. Har dock en planta som jag fick av en trädgårdsvän som är mörk, mörk i bladen och matchar min thaibasilika urfint.
Kram
Maria
Tack Maria, så roligt att du uppskattar mitt referat av trädgårdsfesten:-)
Kram /Lotta